Ett kalejdoskop av svårmod

Det blev en bantad sommarträff med tre deltagare när vi skulle diskutera Norrlands svårmod av Therése Söderlind. Vi kom snart fram till att boken skulle ha tjänat mer på en liknande bantning. Det är lite för många onödiga detaljer, trådar som aldrig vävs in ordentligt och som lika gärna kunde ha klippts bort. Vi får intrycket att Söderlind försökt få in flera olika böcker i samma bok. Det hade varit bättre om hon valt några intriger och renodlat dem. Är det månne brist på redigering från förlagets sida som orsakat denna röra? Någon av oss formulerade att boken "försöker vara alla till lags".



Vi har alla tre upplevt boken mer negativt i början. Splittrad, "tonårs-emo", händelselös. Vi upplevde den vuxna Anna som jobbig i början av boken och ett exempel på något som irriterat oss är hur författaren försöker skildra Annas psykiska ohälsa genom klichén trottoarstrecksproblem. De två av oss som är stickningsfantaster gjorde liknelsen att det var ett tråkigt uppläggningsvarv, men när man började se mer och mer av mönstret blev man nyfiken på hur det såg ut.



Vi uppfattar "Anna 13 år" som de mest trovärdiga avsnitten. Det beror både på Petter och på skildringen av Annas tankar och känslor.







Ett genomgående, underliggande tema som gärna kunde ha fått lyftas fram mer är sex. På sätt och vis är Annas sexuella upplevelser helt centrala i boken, samtidigt tassar författaren runt gröten. Vi hade uppskattat lite mer pang på rödbetan när det gäller sexskildringar. Akten med Frans är ett exempel på att man kan få oss att må illa med små medel. Mer sånt!



Efterhand har vi alla tre kommit in i boken och i vissa fall börjat sträckläsa. Ett uppsving får boken när när Mattias kommer in i handlingen, han är intressant och sympatisk. Språket är ibland poetiskt och vackert, ibland plumpt. Vi får tydliga inre bilder av Norrland och norrlänningarna. Ett problem med Söderlinds berättande är dock att vi ibland haft svårt att hålla reda på vem som säger vad och vem som vet vad.



Slutet är något av ett antiklimax. Vi vet inte vad vi hade förväntat oss, men vi får känslan att boken bygger upp mot något som aldrig kommer. Istället kommer den här Jonas in i bilden. Varför, kan man fråga sig. "Sen när handlar boken om huruvida Anna ska bli bondmora eller inte?"







Sammanfattningsvis är vi alla tre nöjda med att ha läst boken och vi uppskattar läsupplevelsen, trots alla nackdelar som lyfts fram i diskussionen. Kanske blir det så att man ser boken i sämre dager när man ska börja diskutera och analysera den? Hemma i soffan är läsningen ändå trevlig.