Bland glögg och spelregler

Andra advent, som i år inträffade den 7 december, samlades vi hos Helena för att diskutera Jonas Karlssons novellsamling Spelreglerna. Helena bjöd på nybakade lussebullar och julmust, Maria hade med sig pepparkakor och ädelost och Björn och Alexandra varsin sorts glögg. Mysfaktor: hög med andra ord.

Boken då? Jo, de flesta gillade både noveller i allmänhet och boken i synnerhet, utom Helena som gav den omdömet "Boring!".
En sak som diskuterades mycket var meningsfullheten i titelnovellen som för många saknades och kände snarare att novellen bestod av "en massa uppräknande av ord". Men efter en stunds diskuterande uppstod ändock någon sorts relaterbarhet till de här spelreglerna, inte minst med hjälp av att Alexandra lyssnat på boken som ljudbok (uppläst av författaren) och således hade tillgång till betoningar och tempoväxlingar som var en viktig källa till känslan i novellen.

De noveller som gruppen fattat mest tycke för var framförallt Fakturan - bokens överlägset längsta novell - och Huvudsaken. Gemensamt för dessa är den gradvisa absurditet som uppstår, dock fortfarande med vardagslivets spelregler (om ni tillåter ordvalet) och reaktioner. Jonas Karlssons förmåga att dra saker till absurdum, skildrat med ett väldigt välordnat språk var någonting som föll gruppen väl i smak.

Sammanfattningsvis en trevlig träff och bra diskussion av en med ett undantag unisont uppskattad bok.

MAUS

Söndagen den 17 augusti träffades vi hemma hos Helena (och Jonatan) för att diskutera Art Spigelmans "Maus". Helena hade lagat två sorters (synnerligen goda) pajer och Simon hade med sig sött fika (bullar vill jag minnas, också mycket goda). Björn, Tove och Maria hade med sig goda humör.

Ganska snabbt kom det fram att alla närvarande hade uppskattat boken mycket, och att historien var både gripande och fascinerade i sitt upplägg. Kort synopsis är att (den grafiska) romanen handlar om Art Spieglmans far som satt i Auschwitz samtidigt som vi får följa Art i en ramberättelse där han dels kämpar med förhållandet till sin far och dels med berättelsen om honom han skriver. Många gånger kokar det ned till samma sak. Berättelsen är allegoriskt beskriven med djur i människors roller med olika djur för olika folkslag (judarna som möss, därav titeln Maus = mus på tyska).

Upplägget på ramberättelsen som självmedveten - där den fjärde väggen mot läsarna bryts vid enskilda tillfällen, som gången Art målar in en tysk nazist (tyskar representeras som katter) med en hund i koppel och sedan skriver angående hunden; “does it completely louse up my metaphor?” - var någonting som diskuterades mycket. Exempelvis tecknar Art sig själv som en människa med musmask istället för en mus när han i andra halvan av boken diskuterar den första halvans litterära framgångar (de två delarna publicerades i två omgångar) och skrivandet av den andra. Hur skall vi som läsare tolka det? Vore det inte mer logiskt med en mus som hade en människomask? Vad är skillnaden på Art när han har mask och inte? Ämnet vreds och vändes på i detalj och många intressanta tolkningar uppdagades.

Det visade sig vara ungefär lika många som läst boken på svenska som på engelska, så översättningen var ett hett debattämne. Exempelvis när Arts fars brytande engelska översattes upplevde de som läst boken på svenska som särskilt noterbart eftersom det var ganska tydligt att det var just översatt från engelska - någonting som lätt bryter berättelsens illusion.

Ärligheten i berättelsen var också någonting som uppskattades mycket, många upplevde det som att det inte fanns mycket till filter mellan det fadern berättade och vad som kom med i boken.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig träff med bra diskussioner! Fem av fem toasters.

Staden som aldrig dömer

Marjaneh Bakhtiaris Godnattsagor för barn som dricker blev föremål för en mycket trevlig, om än liten, Legimusträff hemma hos Simon med presskaffe och Karins rabarberpaj.

Persongalleriet var under läsningen förvirrande för en del av oss, men när vi väl började diskutera karaktärerna framträdde en del intressanta personligheter och relationer. Mest verkade vi ha fastnat för relationen mormor/barnbarn (Mahkroh och Saman). Ett givet tema att diskutera var olika sätt att sörja och olika strategier för att hantera trauman i det förflutna. Vi pratade också om hur de äldre generationerna förfasade sig över ungdomarnas likgiltighet, samtidigt som de vuxna hade bidragit till denna likgiltighet genom att beskydda ungdomarna från allt farligt.

Boken var inte någon storfavorit direkt. Betygen pendlade mellan 1/5 och 2/5, möjligtvis 3/5 från Björn (om det inte hade funnits andra, bättre, böcker som fått tre).

Sist men inte minst förundrades vi över titeln, som vi inte riktigt förstår. Vi diskuterade alternativa titlar såsom "Tehran", "Okända soldaters gravar" eller "Staden som aldrig dömer".

"Det hade skett en blunder!"

Idag samlades en liten diskussionsglad skara hemma hos Karin. Vi blev bjudna på te och saffranskladdkaka medan vi diskuterade Virginia Woolfs Mot fyren.

Det var inte någon helt och hållet njutbar läsupplevelse, det var vi eniga om. Bokens betyg hamnade någonstans mellan ett och två av fem. Diskussionen var desto trevligare, som det brukar bli med Legimus.

Vi diskuterade bland annat vad det uppspikade grishuvudet symboliserar (ett dåligt omen?) och hur Mrs Ramsays uppväxt egentligen har sett ut (ensambarn? storasyster?) med tanke på hur hon blivit. Vi var inte förtjusta i de långa, krångliga meningarna men tyckte att det var lite intressant att få ta del av familjen Ramsays livsstil. Vi berömde Lily Briscoes små gränsöverskridanden och frågade oss om Mr Ramsay var riktigt riktig i huvudet.

Nästa träff blir det något helt annat. Då hälsar vi på hos Nina Björk och tar del av hennes samhällsperspektiv.