Hemhjälpen

Skulle månne Hemhjälpen vara ett bättre namn på den svenska översättningen av Niceville? I The Help heter intervjuboken som Skeeter skriver The Help medan den i Niceville heter Niceville. (Hänger ni med?) Vi funderade också över varför man valt att ge boken (alltså romanen vi läst) samma namn som boken (alltså Skeeters bok). Det ger ju vibbar av att det underförstått skulle vara samma bok - att boken man läser handlar om hur de skriver boken man läser. Men samtidigt är det ju uppenbart att så inte är fallet.

Nej, nu ska jag sluta försöka låta som inledningscitatet till Tant Julia och berätta om resten av våra entusiastiska diskussioner som aldrig ville ta slut.

Jag som läst boken på engelska var mycket mer nöjd med språket än de som läst den svenska översättningen. Det som på engelska var en klockren gestaltning av hemhjälpernas språkbruk blev på svenska direktöversättningsosande, torra meningar med dålig grammatik. Vi var kritiska men inte konstruktiva - vi vet inte hur man borde ha översatt istället. Kanske är det inte översättningsbart till svenska eftersom den specifika språkkulturen inte har någon motsvarighet inom svenskan.

Vi samtalade kring problematiken i att en vit person skrivit boken. Det samtalet lyckas jag nog inte göra rättvisa här, tyvärr.

Vi tyckte om boken alla fyra. I en del scener rycktes vi verkligen med under läsningen. En sak som engagerade oss var Aibileens förhållande till barnen. Bland annat hur det skildrade att barnen lär sig bli rasister så tidigt, men även att det verkligen var hemhjälperna som uppfostrade barnen och var deras trygghet. Sällskapets förskollärare lyfte en reflektion om att vi även idag har en bild av att det enbart är föräldrarna som uppfostrar sina barn, trots att det i de allra flesta fall är många andra vuxna människor med i bilden som kan vara lika viktiga för barnens utveckling och trygghet.

Vi pratade om "vänskaps"förhållandet mellan Skeeter, Hilly och Elizabeth och varför de beter sig som femtonåringar. Vi undrade över hur i hela friden Hilly kan ha sådan makt över en hel stad med 200 000 invånare.

Träffens trevlighetsfaktor nådde nya höjder när Anna bjöd på chocolate pie. Vi litade på att hon inte haft i några hemliga ingredienser och högg in på härligheten av hjärtans lust medan Gro presenterade sina fyra nya bidrag till Legimuslistan. Vi avslutade med en rafflande omröstning och inbokning av en filmträff så att vi får ses snart igen!