Anna inledde med att peka på en mängd likheter med Harry Potter (pojke med unika egenskaper som sänds till specialskola och blir den hjälte som behövs för att rädda världen) allt eftersom diskussionerna fortsatte återkom länkarna till Harry Potter gång efter gång. Vi konstaterade dock efter ett tag att de kanske snarare är så att det är en ganska klassisk grundstory, som kan användas på många olika sätt. Man kan även se liknande grundstomme i t.ex. Hunger Games, Sagan om ringen och The Matrix.
Vi funderade på vilken den tänka målgruppen är åldersmässigt, om det är tänkt som en ungdomsbok eller en vuxenbok och landade nog någonstans mittemellan. Någon uttryckte att Card verkar vara en smart författare som lyckas sätta sig in i barnens tankar på ett sätt som fångar även en vuxen läsare.
Alla upplevde att boken var väldigt fängslande och att man fick många klara bilder i huvudet över hur saker och ting såg ut. Samtidigt som det fläckvis var svårt att måla upp hur t.ex. Battle Room och dess inredning såg ut. Det konstaterades också att det var ont om beskrivningar av vardagliga ting. Vad åt de? Hur försörjde de sig? etc. Ibland upplevdes det dock som att dessa luckor snarare blev fantasieggande och lockade fram egna tankar på hur saker såg ut och fungerade.
Även om vi alla gillade boken så fanns det också en del kritik. Logiken var på sina ställen oklar och vissa saker förklaras lite nödtorftigt eller nästan viftas bort, som t.ex. hur man kopplar samman den gravitationslösa delen av Battle School (Battle Room) med den delen med gravitation.
Det var tråkigt att det inte finns fler tjejer i storyn. Det förklaras i boken vid ett tillfälle med "They [girls] don't often pass the tests to get in. To many years of evolution are working against them." Men har man nu skapat ett helt nytt samhälle med nya normer, kan man väl tillåta sig att utnyttja det?
Ender som karaktär analyserades förstås och vi funderade på hur man skapar en trovärdig karaktär som är bäst på allt men samtidigt sympatisk. Han framställs på ett sätt som ofelbar, han vinner allt och övervinner varje hinder. Men samtidigt tvivlar han på sig själv... vilket dock också kan vändas till positiva egenskaper som exempelvis ödmjukhet och empati, något som krävs för att kunna sätta sig in i fiendens sätta att agera och att fungera som ledare. Han vill inte döda, men sätter samtidigt seger före vänskap. Något som är nödvändigt för uppgiften han har framför sig, men samtidigt får konsekvenser för honom personligen. Han målas upp som en hjälpte men får samtidigt mänskliga drag när han mår dåligt att skada andra och hela tiden brottas med den närmast övermäktiga uppgiften. Och författaren tillåter honom också att bryta ihop.
Vi diskuerade även om den här striden var nödvändig. Hade den kunnat undvikas? Är det rimligt att strida i förebyggande syfte - om inte vi slår till mot dem, kanske de slår till mot oss igen.
En filmatisering av boken väntas under 2013, det är något vi ser fram emot och hoppas på en gemensam biokväll med efterföljande diskussion.
Träffen avslutades med nomineringar till 2013 års Legimuslista. Resultatet hittar ni i menyn till höger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar