Humoristisk folkbildning

It was the best of times, it was the worst of times. Dickens inledande ord från A Tale of Two Cities ger en, om än något överdramatisk, beskrivning av sensommarens Legimusträff då inte mindre än två böcker lästs: Leo Tolstoys Anna Karenina samt Liv Strömkvists Kunskapens frukt. Av de fem närvarande var det nämligen bara Simon som läst ut Anna Karenina vilket kanske inte resulterade i den bästa av diskussioner, emedan Strömkvists seriealbum både rönt stor uppskattning i form av läsupplevelse och resulterade i en bra diskussion.

25 augusti sågs vi för den dubbla bokträffen, vilken var just dubbel eftersom vi hade haft en lite längre läsperiod över sommaren. Av naturliga skäl (som redan avhandlats) blev det alltså inte mycket till diskussion av den första boken, utan Tolstoys klassiker, som handlar om aristokratlivet i det prerevolutionära Ryssland på 1800-talet och den gifta titelkaraktären Annas kärleksaffär med den unge officieraren Vronsky, avhandlades någorlunda fort innan vi gled över på den andra boken - seriealbumet Kunskapens frukt av Liv Strömquist.

Kunskapens frukt handlar om "det som brukar kalla det kvinnliga könsorganet" och skulle kunna beskrivas som humoristiskt folkbildande. Alla närvarande på träffen uppskattade albumet oerhört (bara en sådan sak som att samtliga gav det 5/5 i betyg), främst kanske för dess torra, sarkastisk framtoning som sakligt både presenterar fakta och absurditeter - exempelvis delen om "Drottning Kristinas sexuella konstution" ("vad fan det nu är").

Den gemensamma uppfattningen av boken var främst hur mycket det var en inte visste om ämnet, vilket samtidigt är både spännande och oroväckande. Även de mest grundläggande sakerna, som hur saker och ting benämns gällande det som brukar kalla det kvinnliga könsorganet, vållade mången "aha!"-känsla. Insiktsfullt och roligt på samma gång; ett enastående litterärt verk. Rekommenderas!